Mazze

Ras: Fjording

Född: 1996

Stam: okänd

Den 9 december 2012 rullade transport från Älmsta till Värmdö! Vi skulle åka och hämta våran först häst. En fjording på 18 år och 143 cm hög, som var både omusklad och tjock.

 På provridningen några veckor innan fick vi reda på att han hade vilat i ett halvår och att han kom från Skåne ursprungligen. Det första vi möts av i hagen är en hö ätande lite lurvig häst med stor fina ögon.

 Vi sadlade och tränsade och jag satt upp och det förts som jag kommer ihåg att jag tänkte var gud så bred han är! Efter några varv i hagen så hoppar han till och bockar, jag ramlar av i leran och han bockar iväg för att sen ställer sig och äta. Jag sitter upp igen och rider några var och sen var det klart tycket vi! Vi pratade men C (ägaren) som var jätte trevlig och snäll om att vi skulle tänk några dagar och sen höra av oss.  

Efter några dag när vi bestämt oss för att ta honom så åkte vi ditt och lastade på. Lastningen var inte hans starka sida, men på kom han tillslut. Väll hemma i stallet fick han kolla in sin box och sen gå ut och träffa hästkompisarna.

Efter några månader av träning började han se ganska så okej ut men ett stort problem vi hade var att han inte gick och ha själv, inte ens i stallet och han gick inte att sko! Han fick som panik och nerv attacker när ha var själv.  Skoningen var väldigt jobb, de första gångerna fick vi ge honom lugnande och sen kom problemet! Han blev halt!

Veterinär kom ut och han gjorde böjprov. Han markerade tydligt på höger bakben. Han fick antiinflammatoriskt och vila i två veckor om hopp att det skulle försvinna. Men icke sa nicke. Tid på kliniken bokades och resan började!

Inne på kliniken gjordes böjprov och han markerade fortfarande så man röntgade hasen men inget hittades! Hemma igen pratade vi med vet igen och han kunde inget mer göra. Så där sto vi med en halt häst. Hela den sommaren vilade han och en bantning börjades! I slutet av sommaren bestämde vi att flytta honom till ett annat stall mer lite mer rutin.

Vi började gå lite promenader och sakta men säkert visade han inte lika tydligt smärta när man böjde benet. Vi började rida ut lite i skogen i skritt och han tyckte det var väldigt kul och visade inte alls någon smärta, som innan sommaren! Mot våren så tog vi ut en jätte duktig massör som konstaterade att han hade ett snett bäcken plus lite där till!

Så där är vi idag, vissa dagar är sämre en andra men jag kommer aldrig sluta hoppas att vi ska klar det. Massören säger att han kommer nog bli bra efter ca fyra behandlingar och vi är inne på den tredje nu! Så önska oss lycka till!